Gammal soffa, gammal vän
Sá brädan bosatte jag i en soptunna, för jag hitta inget annat hem, och gick vidare pá mina fötter smá. Och det kändes rätt. Att slipa hálla utkik efter varje litet gupp och grus i vägen. Att kunna lyfta blicken och se ut över den stora Nord-ost-sjö kanalen, med de stora fraktfartygen som var alldeles inpá.
Och jag har börjat surfa soffor, litegrann. Först en utan att jag bad om den. En kvinna som plockade upp mig vid vägen, tog mig till sin familj och hus. Sedan en annan efter att jag bett om den. Och nu en tredje likadant. www.couchsurfing.com Det är ett fint initiativ, där människor kan ge bort sin soffa, till den besökande, till den behövande. Att fa tillfället att ge, kan vara rätt sa värdefullt, och inte alltid där. Det ser jag hos den gamle pastorn jag sovit hos, denna natt, i Oldenburg. Och jag gillar, att fa mer än flyktiga samtalet man far, pá vägen.
Men den person som fastnar är en annan surfare. En som far fram pa cykel, där jag fortfarande känner av efterdyningarna frán virvelvindarna han rört upp i luften. Som sá páminde och var, som en vän där hemma. Hur lika folk kan vara, till och med se likadana ut. Eller kanske är det hjärnan som dá fár mig att tro, att allt är lika mellan de tvá. Sätter fördommar och föreställningar, baserat pa ett igenkänt... skägg. En del, men Inte bara.
Men det känns lite som jag deklarerar min framgang nu, lite fanigt alltsa. Sa jag later det istället komma naturligt, eller inte alls. Snart ska jag ga vidare i alla fall, söderut, where else, till hjärtat av tyskland. Kanske jag träffar fler likar där, kanske är det där de gömmer sig.
Hej! Har läst din blogg några ggr, dock ej upptäckt möjligheten till kommentar förrän nu. Fantastisk resa måste jag säga!!! Modigt att gå helt själv. Du har ju sett enormt mycket på din väg förstår jag, man ser ju så mycket mer när man går eller cyklar än när man åker ngt slags fordon. Vad härligt det låter med människor som lånar ut sin soffa! Undrar om inte det mänskliga klimatet är bättre nere på kontinenten än i Norden! Vi är så upptagna och så blyga för att släppa någon främmande in i vårt hus. Vi har läst dina tankar och önskar dig all lycka vidare på färden!! Hälsningar Åke och Kerstin.
Skönt att du slipper sova ute med tältet hela tiden, eller är det så att man inte får traska in i skogen hur som helst som det är i Sverige tro?
Grattis! En ny dimmension av resandet. Det är du som är intressant att erbjuda en soffa. Alla vi andra är mer eller mindre "vanliga". Vi som fastnat, eller är det vi som är möjliggörare. Visst - vi behövs båda två. Åtminstonde i något skede av livet. Jag är avundsjuk på dig. Att gå här på gården och göra saker som är präktiga och ordentliga varenda dag. Visserligen kan jag "rymma" med cykel eller mc någon kortare stund, men längtan ut finns likt förbaskat kvar.
Är det så att kontakten med människor man möter står i proposition till den möda man lägger ner på förflyttningen. Vandrare, cyklister, MC och bil sist? Eller är det som en till dig och mig närstående person relaterade människors vänlighet, att dert står i nära förhållande till det egna sättet. Du utstrålar med andra ord trevlighet och något spännande och unikt. Det kommer man långt på. Lycka till med soffor och intressanta möten.
I morgon ska jag inte arbeta på gården.
Ha det önskar farbrorn!
Anders! Ja, couch surfing är en strålande idé. Jag har träffat några couch surfers i sommar och funderar på att bli medlem och öppna mitt hem för diverse behövande vagabonder. Men egentligen behöver jag en lite mer bestående inneboende, har annonserat ut det lilla rummet i min lya som ledigt till nyår. Jag vill ha en fransktalande student som jag kan träna franskan med. Det har inte nappat. Än. Oh, la, la! C'est la vie. Peut-être c'est plus facile l'offrir pour quelqu'un qui parle espagnol? (Visst har du pluggat franska?)
Jag har skickat ett längre mejl till dig via Facebook och skulle gärna vilja att du gick in där och läste...
Ha det så bra, Anders. Tänker på dig ofta.
- Kusin Anna
Kinnanders: Ja, som en kusin sa mig nyligen, sa ger kommentarer en extra dimension. i en blogg. Mer levande skulle jag vilja säga. Kanske för möjligheten att komma författaren av orden närmare, och vice versa.
Flummis: Far inte, överallt, men ingen som bryr sig.
Farbrorn: Ja, mödan med förflyttningen ligger det lite i. En vandrare pa vägen är ingen vanlig syn, var jag än kommit, det gör folk nyfikna. De som är nyfikna i alla fall, till sin natur.
